Soovintage

Så bra...

Dessutom skadar det inte att James Morrison är en blandning av Chris Martin (Coldplay)
och Jacob Dylan (Wallflowers)

Vi var i höjd med Saloniki när molnen drev isär och vi såg Egiska Havet klart och tydligt.
Det var en skönhet utan like, nästan som i en sagovarld, när vi flög över dom Nordliga Sporaderna.
Vi rundade Pirèus och landa' i Aten. Staden låg där, vit och lockande, i solen.
Men jag stanns' vid en TV-skärm som stod i ankomsthallen.
Jag ville se dom sista nyheterna från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.
 
Jag skulle segla över havet, ner till Haifa från Athen, med några hundra deporterade palestiner.
Men det var svårt att finna ett fartyg som var till salu för nå't sån't på grund av pressen på den greska regeringen.
Men jag försökte kultivera mej, i väntan på besked, så jag drev omkring en del i kvarteren runt Omonia.
Jag såg bouzoukidans i Plaka, jag såg det slitna Parthenon. Och varje afton såg jag nyheterna från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.

Så fann man så ett fartyg, i Larnaca på Cypern, Och vi talade om vår resa halva natten.
Och vi skrattade hysteriskt när israeliske ministern stor och upphöjde oss till mördare i TV.
Men vi skrattade inte längre när vi såg i morgonbladet att dom som chartrat båten mördats samma natt.
Man hade sprängt dom i atomer vid en räd mot deras bilar. Så nu satt vi framför nyheterna från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.

Vi söp oss fulla på hotellet bland tysta palestinier och bland agenter från Mossad som köpte vykort.
Men alla ville ändå resa, det fanns ju, trots allt, en båt, och ingen orkade längre räkna dom som stupat.
Så, i gryningen, kom beskedet, vi alla visste skulle komma, om att fartyget hade sprängts i Larnaca.
Så jag reste från Athen med dödens trötthet i mitt hjärta. Och på kvällen såg jag nyheterna från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna såg jag samma blanka terror
som jag minns den från Warszawa och Berlin.


När ska det få ett slut...?